Veckans tips till alla er som inte vill ha något jobb men ändå inte vill förlora ert aktivitetstöd från arbetsförmedlingen. Gå och sök den praktikplats som arbetsförmedlingen har hänvisat er till och vägra sedan att uppföra er som människor.

Man kan exempelvis vägra att skaka hand med den kvinnliga intervjuaren genom att hänvisa till varlfri sinnessjukdom -  som islam tex. Det vore diskriminering att stänga av dig ifrån arbetsförmedlingen och ta ifrån dig aktivitetstödet eftersom det är mer ok att du diskriminerar någon pga kön än om någon inte vill ge dig aktivitetstöd pga socialt oacceptabelt beteende och för att du avsiktligt gör dig omöjlig på arbetsmarknaden.

Om det ändå blir så att någon sätter käppar i hjulet kan du gå till DO. Skrik att du är en kränkt muslim (funkar alltid) och få 60.000kr i skadestånd. Skadestånd och rättegångskostnader som betalas av dem som är förmögna att fungera normalt i samhället och därmed har ett jobb och betalar skatt.

Jag blir så jävla trött....

Victoria och Christian sitter och pratar i soffan. Christian undrar:
"Var är pappas näsa?"
Victoria pekar på hans näsa.
"Där!"
"Var är pappas öga?"
Victoria pekar på hans öga.
"Där!"
"Var är pappas haka?"
Hon pekar på hans haka.
"Där!"
"Var är pappas hår?"
Victoria ser koncentrerad ut och tänker så att det knakar. Sedan lyser hon upp, slår ut med armarna och utbrister:
"Borta!"

Christians förrätt var verkligen estetiskt fulländad. En tjusigare förrätt har jag då aldrig sett. Jag är inte den som gärna äter räkor men detta tyckte jag mycket om. När det var uppblandat med röra, lax och rom så fungerade det utmärkt. Det enda jag hade att anmärka på var att det var lite för mycket salt men annars smakade det helt gudomligt.


När jag fick syn på varmrätten började jag misstänka att han skulle vinna denna tävling. Sedan smakade jag på maten och då visste jag att han skulle göra det. Jag har svårt att minnas när jag åt så gott sist. Allting var verkligen perfekt och smakade toppen. Det var en klockren tiopoängare - inget snack om saken. Om jag någonsin öppnar en restaurang så kommer den här rätten vara "husets" - gudomligt gott.

Efterrätten blev dock inte lika lyckad. För det första blev den inte riktigt som Christian hade tänkt sig i form och konsistens och för det andra var det så sött så att det inte gick att äta ens. Vi smakade lite på på det och lämnade den. Han fick en snäll 3:a i poäng för det goda försökets skull.

Christian gästbloggar:


Förrätten var en riktig smakupplevelse. Rödbetornas sötma i kombination med sältan och styrkan i ostkrämen var en höjdare. Rödbetor är underskattade och denna anrättningen kommer vi definitivt att avnjuta fler gånger. Det som dra ner betyget är den tråkiga presentationen och "trollstaven" som varken passade in eller var någon kulinarisk höjdare.



Denna rätten hade potential att få höga poäng men en inte helt färdig gratäng tillsammans med några misstag i såstillverkningen gjorde att rätten inte riktigt nådde dit den borde. Det absolut bästa med denna rätten var dock att den krävde Sandras fulla koncentration. Hon koncentrerade sig så mycket att hon glömde alla förberedelser med resultatet att väntan mellan förrätt och varmrätt blev 60 minuter. Lite skadeglad var jag men framförallt glad över de lärdomar hon förhoppningsvis drog.



Här revancherade Sandra storslaget. En höjdare till efterrätt som har en given plats i menyn om vi någon gång framöver öppnar en restaurang. Detta blev kvällens höjdpunkt och en fröjd för både öga och gom.

Idag har varit en slappa-framför-TV:n-dag. Det är möjligt att jag är en cynisk bitch men jag kan inte rå för det. Nu har jag sett ”familjen annorlunda” på TV och kan liksom inte låta bli att undra vad det var som brann i huvudet på dessa föräldrar. 10 barn! Varför i hela friden skaffar man 10 barn? Hur kan man ens med bästa vilja i världen tillgodose 10 barns behov? Jag har två barn och kan tycka att det är nog så svårt att hålla dem båda nöjda samtidigt.

En viktig sak med föräldrarskap enligt min mening är att man ger sin tid till barnen, att man umgås och hittar på saker tillsammans. Det är viktigt att man är insatt och engagerad i barnens intressen, personligheter och deras utveckling. Föräldrar ska vara mentalt och fysiskt närvarande. Hur i hela friden är man det på ett bra sätt om man har 8-10 barn?

Hur gör man med varje individs behov av privatliv och ro? När ska de äldsta barnen kunna låsa in sig och läsa en bok, skriva kärleksbrev, skvallra i telefon och allt vad ungdomar gör? De har ju inte ens ett eget rum. Istället måste de passa yngre syskon och sköta hushåll för päronen hinner inte med. Man ska inte skaffa fler ungar än vad man hinner ta hand om kan jag ju tycka. Jag blir stressad bara av att se dessa avelsmaskiner springa runt i TV och försöka få någon form av struktur i sina farsartade liv.

Nu när jag har förfasat mig färdigt över detta mitt ickeproblem så ska jag krypa ner hos mina två troll och krama Vicki extra hårt. Hon envisades med att klättra in i dockvagnen trots att jag hade varnat henne. Hon ramlade mycket riktigt ur den och landade hårt på näsan. Det blev näsblod, svullet och fläskläpp. Det såg dock värre ut än vad det var. Hon sa: ”det var bajs” och blev snabbt glad igen men det såg ut som att hon hade blivit påkörd av en ångvält. Ironiskt nog hände det just när jag var upptagen med att mata Vincent (på tal om att hinna med många barn samtidigt). Det är tur att hon bara har en bror att dela fläskläppskramar med.

Jag lovade att berätta varför Christian är den som är dammsugaransvarig här hemma. Såhär ligger det till...

Jag har alltid drömt om att ha ett bibliotek hemma. Så när vi köpte Munkakvarn var det givet att jag skulle ha ett. I väntan på att biblioteket skulle byggas klart så ville jag ha mina böcker i matsalen och vardagsrummet så länge. Christian lade dock in sitt veto om att han inte vill ha några böcker framme någonstans – och helst inget bibliotek heller. Varför?

Jo, det är nämligen så att Christian har astma och är det något som samlar väldigt mycket damm så är det böcker och bokhyllor. Jag köpte hans argument så det finns inga böcker framme i vårt hem och det som skulle bli ett bibliotek håller på att göras om till ett sovrum.

Mina svärföräldrar var mitt biblioteks största sponsorer och jag såg verkligen fram emot att inreda det. De har en imponerande samling med böcker från golv till tak i nästan varje rum. Jag är så avundsjuk på det så jag kan dö. Det sved rejält att ge upp biblioteksdrömmen kan jag säga.

Vi var hos mina svärföräldrar på jul och Christian mådde riktigt dåligt. Han hostade och kunde inte andas och fick luftrörskatarr. Det var då missuppfattningen uppstod som skulle påverka Christians liv för alltid...
Han sa:
”Jag vet inte vad det kan vara här som gör att jag får så svårt för att andas. Det kanske inte är damm i alla fall för då skulle jag mått ännu sämre hemma.”




Christian menade slipdammet som han står i utan munskydd när vi renoverar hemma. Han mår inte lika dåligt av slipdamm vilket rimligen borde vara värre så han tänkte att det kanske var något annat som störde honom. Men att det var så han menade framgick inte riktigt i meningen. I mina öron lät det som att han menade att jag dammsuger för dåligt.

Jag blev fullständigt jävla rosenrasande. Det var så orättfärdigt och mitt blod kokade. Här hade jag offrat mitt livs största inredningdröm för hans skull och så klämmer han ur sig något så djupt orättvist. Jag var verkligen förbannad och kände mig totalt grundlurad. Om det nu plötsligt inte är damm som stör honom vad är då problemet med ett bibliotek?

När min ovanligt långa monolog var avklarad och han fick en chans att på sitt vanliga, jesusaktiga sätt förklara att det var slipdammet han menade så kände jag mig lite dum. Men han skulle inte få komma undan med den idiotiska formuleringen han hade använt - så hans julklapp från mig blev att han från och med julafton och för alltid är ansvarig för dammsugandet i hela huset.
Merry fucking christmas.

I onsdags började det att snöa kraftigt och när det slutade igen på torsdag eftermiddag så var vi totalt insnöade. Det är snö upp till knäna här. Idag måste jag ta mig in till stan och handla mat. Hur i hela friden jag ska lyckas med att komma ut med vagnen och barnen har jag inte räknat ut ännu men det löser sig nog.

Dessa bilder är från vårt köksfönster.

Vincent fick en jättefin pyjamas från Villervalla av sin morfar i julklapp. Nu har han vuxit så att den passar honom perfekt. Han är så otroligt fin i den så jag måste bara få visa och skryta lite om min färgglada trollunge...

Vissa tycker om att driva med folk som bekänner sig till goth-stilen. Denna musik och klädstil kategoriserar jag mig själv under även om jag inte är lika svart längre.

Det finns tusentals lustiga fraser som börjar med I´m so goth...
Jag har dock hittat en som faktiskt passar in på mig.
“I'm so goth, whenever I walk into a room, all the lights go out.”

Jag har aldrig fått någon enkel förklaring på vad detta kan bero på. Det är nämligen så att när jag ska slå på strömbrytare så går lampan sönder i kanske ett av tio fall. Innan jag trycker på strömbrytaren måste jag hålla handen på väggen i några sekunder för att ladda ur mig annars bränner jag sönder lampan. Det är verkligen helt sjukt men det är så sant som att jag andas. Någon dag ska jag försöka att filma det så ni får se.

När jag träffade Christian trodde han mig inte när jag berättade om min ”förmåga”. När vi sedan flyttade ihop och han var tvungen att köpa helt absurda mängder glödlampor så började även han att undra vad i hela friden detta kunde bero på. Hans teori är att mitt långa hår alstrar statisk elektricitet som sedan påverkar glödlampan på något vis när jag slår på strömbrytaren. Senast idag krashade jag en spotlight i hallen. De fyra andra döda spottarna förstörde jag första veckan efter att vi hade satt upp dem.

Som sagt, hur det funkar vet jag inte men det har nog något att göra med att jag är så jävla goth. Dyrt blir det i alla fall nu när man måste ha kostsamma lågenergilampor. Det borde vara subventionerat för häxor som mig.

Jag är arg och trött. Vincent och jag var inte kompisar i natt. Det är andra natten på rad som han ligger vaken och gnäller. Igår gick jag och lade mig vid elva och precis när jag hade lagt mig och var dödligt trött så vaknade han och somnade inte om igen. Det skulle tuttas hela natten och så fort jag drog mig undan vaknade han igen. Oj vad jag svor inombords. Hade jag haft en raket så hade jag skickat honom till månen.

Jag är galet trött nu, men herr Vincent sover fortfarande inte. Han sitter i sin babysitter och det fungerar bra så länge jag gungar honom. Om jag slutar att gunga, så bara för en sekund, så skriker han för kung och fosterland.

När klockan ringde sju i morse gick jag upp och tände lampan. Jag kände hur blodet kokade av undertryckt vrede och huvudet var blytungt av trötthet. När jag vände mig om fick jag se Vincent som tittade frågande och oskyldigt på mig och jag brast i skratt. Hur kan något så sött och litet och änglalikt väsnas och ställa till det så förfärligt? Det finns inget som är så jävla irriterande och alldeles underbart på samma gång som barn.

Jag hade en dröm när vi köpte Munkakvarn. Drömmen vara att renovera kåken till ett exemplariskt kataloghem där vartenda pinal låg på sin plats och där det alltid var rent och fräsht överallt. Två katter och en Victoria senare är det bara till att erkänna sig besegrad. Vincent kan jag inte beskylla än men det kommer säkerligen en tid för det med. Det finns helt enkelt inte tid eller ork att hålla alla rum städade samtidigt. När jag har avslutat det ena rummet så har Victoria hunnit stöka till det andra osv.

Vi skulle behöva lite städhjälp här ibland och vi har pratat om att skaffa det när jag börjar jobba igen. Börjar jag arbeta så kommer det verkligen inte finnas tid eller lust att börja dammsuga när man kommer hem (vilket för övrigt är Christians uppgift efter att han skämde ut sig kapitalt på julafton - men mer om det en annan gång). Den tiden kan man faktiskt lägga på att umgås med nära och kära istället.

Beställer man hushållsnära tjänser från t ex Hjälp Hemma så kan man utöver vanligt städhjälp även få hjälp med tvätt, matlagning, strykning, fönsterputsning mm till rimliga priser. Det kan ju inte bli mer praktiskt. Man kan välja mellan olika paket som small, medium och large efter hur mycket hjälp man behöver. På deras hemsida kan man dessutom räkna ut vad tjänserna kommer att kosta utifrån hur stort hem man har och vad man behöver för hjälp.
Hushållsnära tjänster är verkligen ett lyckat koncept. Det skapar arbetstillfällen och samtidigt får människor mer fritid efter jobbet.

Drömmen lever kvar. Med lite hemhjälp kanske man kan ha ett kataloghem några gånger i månaden. Annars får jag nog vänta en si sådär 20 år tills våra monster har flyttat hemifrån.

Det finns verkligen inget på jorden som är så vansinnigt avtändande och osympatiskt som snålhet och missunnsamhet. Jag är verkligen helt allergisk mot sådant. Det är så otroligt stillöst att ifrågasätta vad andra människor har eller att vända och dribbla med vartenda slantjävel. Det går en reklam på TV där en man står i kö på en mack och kön bara växer för att han inte kan hitta sin kafferabattkupong. Man vill ju bara upplösas och dö när man ser den.

Därför fick jag nästan ångest när jag läste aftonbladet i morse där folk på allvar klagar på att Mona Sahlin har en Louis Vuitton väska som hon fick när hon fyllde år och att Fredrik Reinfeldt har en dyr klocka som också var en present. Det finns alltså människor (ganska många också tydligen) som tar illa vid sig av att andra äger saker som de själva inte har råd med eller är för snåla för att unna sig. Hur kan man ta anstöt av det undrar jag?

Lena Mellin skriver sin mening och väljer rubriken: Inte särskilt smart, Mona. Hon använder argument som att det är dumt att ha en så dyr väska när klassklyftorna växer och våra vårdbiträden bara tjänar elva tusen i månaden. Så vad är Lenas tips till Mona? Att sälja väskan på tradera och sedan dela upp vinsten på alla vårdbiträden i landet som inte har råd med en LV-väska?  

Sverige är nog missunnsamhetens grundare. Varför är det så fult att tjäna pengar och ha fina saker i det här landet? Det är tydligen extra fult om man är politiker. Måste man som politiker handla sina saker på Myrorna för att inte stöta sig med någon? Vissa argumenterar att man som politiker inte kan föra arbetarnas talan om man själv är rik och långt ifrån "arbetarklass". Jag tycker inte att det håller som argument alls. Måste man vara och/eller klä sig som en hemlös och utslagen för att föra deras talan?

En sak som folk måste lära sig är att Mona och Fredrik inte är vår privata egendom. De är individer och precis som alla andra tycker de om att ha fina saker. Låt folk få leva sitt liv och ha vilka prylar de vill. Vad Freddy har för klocka berör inte mig och mitt liv för fem ruttna ören. Jag är mest intresserad av hur han tänkte styra Sverige. Vad han har på sig eller vad han äter till frukost eller vart han åker på semster är helt ointressant för mig.

Jag tycker att Monas väska är skitsnygg. Jag hade själv köpt en LV om jag hade haft råd. Fredrik och Mona ska inte behöva skämmas. Det är alla snåla och missunnsamma som bör skämmas för att de inte kan glädjas för någon annan.

Bilder: Aftonbladet